VresselBranden

	Storbranden i Vressel 1932 Leif Nyström, uppdaterad 2009-10-04 (Tack till Christer Mårtensson, Björka för bidraget.)
	Branden i Vressel den 12 juli 1932 blev mycket dramatisk. Större delen av byn vid åmynningen brann ner och en person höll på att mista livet. Händelsen rapporterades i flera skånska tidningar och i nedanstående citat ur Ystads Allehanda den 13 juli 1932 framstår tydligt dramatiken. Det är också intressant att se hur denna nyhet presenterades vid den här tiden. För alla som inte har sitt ursprung i den skånska landsbygden kan nämnas att med höstarbete i juli menas skördearbete.
	Vressels by 1916.
	Vressels by före branden 1932. Christer Mårtensson har skickat denna bild av en tavla. Den är försedd med texten "Vressels by innan den brändes ner" på ramens baksida. Vi gissar att den är målad från norr. Sjön ligger till höger och man kan se en antydan av backarna vid Björka i bakgrunden. Konstnären står troligen på den gamla vägen till Öved.
	Förödande eldsvåda i Vressel i går. Fyra bostadslägenheter nedbrunna och sju familjer husvilla. Vid 1-tiden i går middag utbröt eldsvåda i ett torp i Vressel under Övedskloster, vilket beboddes av familjerna Nils Andersson, Georg Karlsson och Lars Nilsson. Elden har troligen uppkommit genom gnistor från skorstenen, tillhörande Karlssons lägenhet, enär elden först varsnades omkring denne skorsten. Samtliga inneboende voro med undantag av fru Andersson, som starkt besvärad av astma hade lagt sig att vila och fallit i sömn, ute på höstarbete i de närliggande ängarna. Elden fick genast god näring i det torra spåntaket, och det var i det sista stund man hann hem för att väcka den sovande fru Andersson. Karlsson och Andersson hunno rädda något av sitt bohag, men Lars Nilsson, som är ensam, fick hela lösboet innebränt jämte 75 kr. i kontanter. För Karlsson innebrändes en gris o. en blev så svårt bränd att den måste nedslaktas. På grund av den starka blåsten kastade sig elden över till en annan lägenhet omkring 100 m. därifrån, vilket beboddes av familjerna Ernst Ahlberg och Nils Jönsson, vilka också fingo hela sitt lösbo till allra största delen ödelagt. Ett tredje torp, som beboddes av torparna Johan Nilsson och Nils Andersson, antändes därefter och stod också snart i full låga. Härifrån flögo bränderna till en fjärde fastighet, som var obebodd. Alla fyra fastigheterna nedbrunno inom en timma. Sjöbo och Bjärsjölagårds brandkårer kommo snart till platsen och började släcknings- arbetet. Enär en å flyter alldeles förbi var det gott om vatten, men det fanns intet att göra, sedan elden fått fast i de torra husen, vilka samtliga utom det förstnämnda voro halmtäckta. En av familjerna fick en del höns innebrända. De brandskadade hade försäkrat lösöret i Färs och Frosta nya brandstodsbolag med undantag av Ahlberg, som har sitt lösöre försäkrat i Svea. Ägaren till torpen, hovjägmästaren friherre H. O. Ramel har byggnaderna försäkrade till obekant belopp. Ett litet intilliggande hus klarade sig, tack vare att det var klätt med papptak. Förstnämnde Nils Andersson fick utom lösöret all brödsäd och det inbärgade höet förstört. Ytterligare ett hus, bebott av två torpfamiljer, var också starkt hotat, men sprutan från Bjärsjölagård begöt det med vatten och räddade det.