Artikel om Bjärsjölagård i Mellersta Skåne 1936-10-21
Leif Nyström, 2016-04-09
Avskrift av artikeln, bifogad som pdf, Klicka här.
Alla annonserna,Klicka här

(Kommentarer visas så här).
         Höstvisit i Bjärsjölagård.
Snack med idrottsfolk och annat folk.
 
    Det är en rätt så kulen höstdag som vi hamna i Bjärsjölagård, det välordnade stations- och handelssamhället i Färs Härad. En yster höstvind drar genom samhället och sveper med sig gulnade löv i långa banor. Tar man en titt på växligheten i de trevligt arrangerade trädgårdarna, ser man för övrigt även här tydligt utslag en en kallare årstid. Frosten har varit framme, dock icke så svårt, som på sina håll. Rosor står ännu kvar i ett par rabatter, oskadade av frost och vindar och minna om solskens- och värmedagar, som försvunnit.
Bjärsjölagård är ett typiskt handelscentrum, det konstaterar man genast, när man promenerar genom det vidsträckta samhället. I en lång nästan aldrig slutande rad, på bägge sidor om huvudgatan, fastna våra blickar för iögonfallande skylar, upptagande namnet på välkända o. idoga affärsmän och hantverkare. Det är nog heller ingen tillfällighet att handelns och hantverkets män har slagit upp sina bopålar. Med sitt läge i centrum av Färs mest befolkade trakter, sina goda kommunikationer och sin betydelse och rang av viktig stationsknut, tillföres samhället en köpkraftig ström av kunder från alla håll. Detta gör också, att Bjärsjölagård, trots att vi besökte samhället en höstdag, som inte är så värst gynnad av vädret, det oaktat uppvisar en påfallande livlighet till sin allmänna tendens. Just nu är man också i färd med de sedvanliga bettransporterna genom samhället - man har god sockerbetsjord i omgivningen - och detta ökar också trafiken under höstdagarna i väsentlig grad. Betorna forslas från Bjärsjölagårds station till sockerfabriken i Staffanstorp. De är granna välväxta exemplar som vi skåda i betfororna, och är sockerhalten lika hög som betornas kvalitet förefaller vara över lag, så får säkerligen betproducenten i år en rätt god lön för sin möda och omsorg han nedlagt vid odlingen.
    Något industrisamhälle är icke Bjärsjölagård. Den enda industri, som finns på platsen är kalkbrottet, vilket dock icke är i verksamhet hela året utan står stlla vintertid. Denna industri sysselsätter i  högsäsongen upp till tiotalet arbetare.
          Kalkbrottet i Bjärsjölagård (bilden från 1936 års tidning)
                   En lugn och sund utveckling utmärker samhället.
    En lugn och sund utveckling är utmärkande för samhället i sin helhet. Några större kommunala problem har man icke att brottas med. Det enda önskemål i hithörande avseende, stationssamhällets invånare för närvarande ha, är att huvudgatan från kvarnen och fram till folkparken en gång i en snar framtid måtte asfalteras. Man ser häri en möjlighet att binda vägdammet, vilket är till stor olägenhet för såväl affärsmännen och allmänheten, för de senare att inte minst därigenon, att dammet vållar stor otrevnad i trädgårdarna, är ett otyg i idyllen skulle man kanske kunna säga. Styrelsen för vägdistriktet har vid något tillfälle behandlat asfalteringsprojektet och någon lösning härifrån blir det väl så småningom på Bjärsjölagårds vägfråga.
    I olikhet med de flesta samhällen på den mellanskånska landsbygden uppvisar Bjärsjölagård i år inte någon nämndvärd byggnadsverksamhet. Endast ett nybygge har kommit till, en villabyggnad, vilken uppförts av byggmäst. Nils Hansson i Bjärsjölagård för stationskarl Hjalmar Anderssons i Bjärsjölagård räkning. (Centrumgatan 2).
En livlig föreningsverksamhet är tillfinnandes inom samhällets hank och stör. (ung. inhägnat Bjärsjölagård). Man har sällskapsklubb, man har en stark nykterhetsorganisation av NTO, man har två idrottssammanslutningar. Och man har politiska sammanslutningar av alla de slag. Man har också en frivillig brandkår, viken hör till skånska landsortens mest välorganiserade och vars största önskemål, en modern brandstation, realiserade för några år sedan. (1931). Den arbetar fortfarande lika bra och fyller sin uppgift som en bygdens väktare mot "den röda hanen" alldeles ypperligt.
               Bjärsjölagårds brandstation (arkivbild 1931)
           Frivilliga sällskapsklubben har 570 medlemmar.  (1936)
En av Bjärsjölagårds större sammanslutningar är Bjärsjölagårds frivilliga sällskapsklubb, vilken har två "ansikten", om uttrycket tillåts. Ty dels skall den tjäna det ändamål, som namnet antyder: att ge medlemmarna förströelse under värdiga former, dels har den tagit till sin uppgift att verka för lösningen av en del allmännyttiga spörsmål inom samhället. Styrelsen för sällskapsklubben utgöres av: fiskhandlare Emil Nilsson, ordförande, jordbruksarbetaren Axel Mårtensson, v.ordf., handelsbiträdet Karl Hansson, sekr. och parkföreståndare Axel Jönsson, kassör. 
    Vid vårt Bjärsjölagårdsbesök uppsökte vi parkförest. A x e l  J ö n s s o n för att erhålla några upplysningar beträffande föreningens versamhet. Herr Jönsson berättade att klubben bildades för omkring två år sedan (1934?) samt att den f.n. räknar 570 medlemmar. Sällskapets allmännyttiga verksamhet har bl. a, tagit sig uttryck i, att föreningen låtit uppsätta en gatulampa vid en avtagsväg i stationssamhället och bekostar dessutom kostnaderna för den årliga strömförbrukningen. Det behövs dylika gatulampor på skilda platser inom samhället, konstaterade hr Jönsson, men det blir en senare uppgift för sällskapsklubben att ombesörj belysning på dessa ställen. i mån av tillgängliga medel hos sällskapsklubben  kan alltså Bjärsjölagård förvänta få sitt gatubelysningsnät utvidgat. vilket säkerligen gläder alla dem, som bo på dessa platser, vilka bli föremål för dessa sällskapsklubbens strävanden. (Klicka här och läs om Bjärsjölagårds Gatubelysningsförening u.p.a. 1938-1950)
          Bjärsjölagårds sällskapsklubb, en föregångare till den
                        nuvarande sällskapsklubben.
     En  föregångare till den nuvarande sällskapsklubben har tidigare arbetat på platsen. Den hette Bjärsjölagårds sällskapsklubb och bildades år 1927 av en då i samhället boende frisörmästare E. Geffgen*, som även blev klubbens förste ordförande. Han efterträddes av trafikbilägare Harry Svensson och sedermera av smedmästare Hugo Molin. Denna klubb verkade mycket för samhällets bästa.   (Se här inbjudan och medlemskort för denna klubb 1930). Bl.a. väcktes här förslag om uppsättande av gatubelysning i Bjärsjölagård. Vidare anslog den år 1930 pengar till den dåvarande Ö. Kärrstorps gymnastik- och idrottsförening, vari kantor Åhlund var den drivande kraften. Dessutom har klubben låtit resa en stilig flaggstång på idrottsplatsen, skänkt flagga m.m.
*
Kontorist Nils Emil Geffehen (f. 1891-05-23), beviljats namnet "Geffehen" genom K.B.s beslut i Malmöhus län resolution av 15/11 1915. Blev frisör i Lund mellan 1927 -1929. Bodde en kort tid i Bjärsjölagård som frisör mellan 1929-03-22 och 1929-11-01, flyttade därefter åter till Lund.
    För många är denna klubb ett angenämt minne. Rörelsen är t.v. nedlagd, men troligen kommer föreningen att i år anordna en julfest. Den har god ekonomi.
     Styrelsen utgöres av smedmäst. Hugo Molin, ordförande, hr Nils Olsson, v. ordf., snickare Sture Persson, sekr., lantbrukare Arvid Johansson, kassör, och lantbrukaren Nils Bergström. 
                     Brottarklubb som är stadd i stark utveckling.

Inom Bjärsjölagård förefinnes att starkt utbrett idrottsintresse. Att man inom samhället har två idrottssammanslutningar, vilka båda arbeta gott, varslar för övrigt härom. Den yngsta av de två idrottsorganisationerna är Bjärsjölagårds brottarklubb, vilken ännu icke är årsgammal (1936).
    Styrelsens ordförande skräddarmästare S i g f r i d  P e r s s o n och vi vända oss till honom för att erhålla några detaljer från brottareklubbens första verksamhetsår.
    Det finns ett stort intresse för brottning här på platsen och i den närmaste omgivningen, säger han. Bjärsjölagårds brottarklubb räknar ett 25 tal medlemmar, och vi kunna icke klaga på publikfrekvensen till våra tävlingar. Större publik blir det väl efter hand, som brottareklubbens verksamhet blir mera allmänt känd. Pojkarna tränar två gånger i veckan, tisdagar och fredagar, och detta synnerligen rationellt. Vi har redan haft 5 tävlingar hemma mot Flyinge, två gånger, Sjöbo, Vollsjö och Lövestad och dessutom två borta mot Flyinge och Dalby. Resultatet ha växlat, men våra brottare ha gjort goda framsteg på kort tid, varför de helt visst nu i vinter komma att göra ännu bättre från sig.
     Brottareklubbens styrelse utgöres av skräddarmäst. Sigfrid Persson, ordf., arbetaren Ragnar Persson, Skartofta, v. ordf., snickaren Anton Lund, Alestad, sekr., handelsbiträdet Sven Olsson, Skartofta, kassör och arb. A. Nilsson, Skartofta, materialförvaltare.
               Hur idrottsföreningen och idrottsplatsen kom till.

Smedmästare Hugo Molin
en av Bjärsjölagårdsidrottens
förgrundsfigurer

    För att erhålla några upplysningar om Bjärsjölagårds idrottförenings tillkomst hänvända vi oss till smedmästare H u g o M o l i n, som är en av idrottsrörelsens föregångsmän på orten.
     Han berättar, att idrottsföreningen bildades på initiativ av honom den 9 maj 1931. Till ordförande utsågs skomakarmäst. Gotth. Sterner, till v. ordf., stationskarl Johan Andersson, till kassör smedmästare Hugo Molin, till sekr., bokhållare Elof Persson, v. sekr., handlande Åke Trulsson och till övriga styrelseledamöter skräddarmäst. Herman Andersson och Köpman Benoni Nilsson. Den 13 april 1931 inköpte smedmästare Molin för idrottsföreningens räkning och köpman Benoni Nilsson för Bjärsjölagårds frivilliga brandkårs del gemensamt den tomt, som nu utgör idrottsplats och å vilken även brandkåren har låtit bygga brandstationen. Den 11 okt. 1932 bildades Föreningen Bjärsjölagårds idrottsplats på hr Molins initiativ. Styrelsen för denna erhöll följande sammansättning: handl. Herman Andersson, ordf. (numera avliden), stationsförman Joh. Stenberg, v. ordf., skomakaremäst. Gotth. Sterner, sekr., smedmästare H. Molin kassör, samt köpman Benoni Nilsson, stationsinspektor P. G. Sjögren, snickaremäst. Nils Olsson, övriga styrelseledamöter. Styrelsen tecknade borgen för ett lån på 3000 kr., som ännu häftar å idrottsplatsen. Idrottsplatsföreningen uthyr sålunda platsen till idrottsföreningen mot för närvarande 175 kr. pr år, vilket är billigt jämfört med platsens läge mitt i samhället. Idrottsplatsen har i sommar inspekterats av bl. a. disponent Tore Svensson Landskrona, såsom ombud för Svenska idrottsföreningarnas riksförbund för erhållande av anslag av tipsmedel.    
    Idrottsföreningen har ständigt gått framåt. Representationslaget har i år spelat med i mellanskånska pokalserien och där belagt sjunde plats. Innevarande år har varit ett med de bästa  tack vare ortsbrfolkningens offervilja etc. Föreningens styrelse har sedan starten skiftat ofta och i år utgöres den av järnhandlare Carl Gustavsson, ordf., bokhållare Nils Wirrén v. ordf., smedmästare Hugo Molin, kassör, chaufför Sigfrid Nilsson sekr. och snickaremästare Nils Olsson v. sekr. och materialförvaltare. Lagledare är Sigfrid Nilsson.
                   Brandkåren skaffar ny brandbil --- helt sätt.
Källarmästare C a r l  A x e l s s o n på Bjärsjölagårds hotell interpelleras av oss beträffande önskemålen för brandkårens räkning.
    Vi har just nu inte något annat problem på dagordningen än anskaffandet av en ny brandbil, säger han. Men det är ju ett stort spörsmål enbart det. Vi kommer att ha sammanträde inom den närmaste tiden för att taga ställning till frågan. Det är på tal att byta ut en av bilarna och skaffa en ny. Meningarna är dock delade. Det finns också förespråkare för att vi skall byta ut båda bilarna och således skaffa oss ett helt nytt sätt.
(Här är utdrag från brandkårens styrelseprotokoll som behandlade brandbilsköp m.m.
"1936-11-11. Beslöts att infordra anbud å spruta och ny brandbil byggd å Ford eller Chevrolet chassi och förelägga kommande årsmöte jämte plan för finansiering av dessa inköp. Skall föreslås årsmötet att upplåna medel för inköp av ny spruta och ny brandbil. Den gamla bilen skall lämnas i byte men gamla  Långbrosprutan behålles i reserv då något pris för den ej kunnat påräknas. Forden skulle repareras.
1936-04-04. Beslöts enhälligt inköpa 1 st motorspruta mängden 1300 m/l för 4000 kr,  skulle kassören genast beställa den för leverans snarast här på plattan.
1937-04-06. Efter 4 timmars överläggning med BilMånsson i Hörby beslöt styrelsen att av honom inköpa brandbil Ford V8 med kaross i stil med den till Hörby Köping levererade och till ett pris  av kr. 5050 i priset ingick då Marmonbilen M1702 som beräknats till 250 kr å kontant 4800 att betalas genast efter midsommar 1937. Bilen skall levereras omkring den 1 juni fullt klar.
Överlämnade kassören slutbudet med Rydbergs Långbro å en RC 6 spruta 1300 m/l att levereras franko = omkring 1 maj. Pris 4000 kr. Levererad här. Godkändes.)"
I övrigt äro vi väl rustade på alla sätt och vis. Det finns ett stort intresse för brandkårsväsendet här på orten. I brandkåren har vi över 100-talet passiva medlemmar  och de aktiva uppgå till omkring 25-talet.
Styrelsen för brandkåren utgöres f. n. handlanden Benoni Nilsson, ordf., stationsinspektor C. J. Brandberg, v. ordf., lantbr. Birger Nilsson, Edestorp (Elestorp) sekr. och kassör, lantbr. Gunnar Olsson, Rönås, lantbr. Nils Andersson, Kärrstorp och lantbr. Johan Andersson Kärrstorp. Brandchef är källarmästare Carl Axelsson och v. brandchef handelsbiträdet Allan Tidholm Bjärsjölagård. Materialförvaltare och polisuppsyningsman Malte Mårtensson, Bjärsjölagård.
                Sjukkassan inför barnförsäkringar fr. o. m. nyåret.
    Bland de föreningar, som bedriver sitt arbete i Bjärsjölagård, må även nämnas Ö. Kärrstorps sockens erkända sjukkassa, vilken är av synnerligen stor omfattning. Fr. o. m. den 1 jan. 1937 kommer kassan även att omfatta barnförsäkring. Till kommunalfullmäktige har kassan inlämnat en skrivelse med anhållan om kommunalt bidrag till bestridande av utgifterna för barnförsäkring, vilken utgör kr. 1,20 per medlem och år. Kassan räknar 172 medlemmar.
   Styrelsen utgöres av skomakaremästare Gotth. Sterner, ordf., fabrikör G. O. Alström, kassör, skräddarmästare O, W. Ljunggren, sekr., fröken Z. H. Alström, fru Amanda Mårtensson, smedm. Hugo Molin, byggm. Nils Hansson och handl. Emil Nilsson.

Motiv från Bjärsjölagård (arkivbild ca 1930)