Artikel om Bjärsjölagård i Mellersta Skåne 1931-12-14
Leif Nyström, 2016-05-16
Avskrift av artikeln, bifogad här, Klicka här.
Alla annonserna, Klicka här

(Kommentarer visas så här).
                                  Bjärsjölagård,
             e t t  s a m h ä l l e   m e d   a n o r.
        En  lycklig  plats,  vars  stolthet  är  dess  brandkår
   Nordisk familjebok har inte så värst mycket att säga om Bjärsjölagård. Den upplyser om att Bjärsjölagård är ett gods i södra Skåne, 3 mil ifrån Lund och Östra Kärrstorps socken, Malmöhus län, numera styckat, att Bjärsjölagård är ett betydande kalkbrott, gammalt herresäte känt redan på 1300-talet med befäst slott, "Beritzholm" att det 1363--slutet av 1600-talet tillhörde kronan och senare tillhört ätterna Coyet, Ehrenborg och von Bülow och att huvudgården med en areal av 274 har, varav 170 har åker, sedan 1924 tillhör L Hedberg. Men om stationssamhället Bjärsjölagård finns inga uppgifter, vilket får anses tämligen orättvist. Alldenstund ifrågavarande samhälle ingalunda tillhör de minsta utan framträder med viss rätt till uppmärksamhet.  De saknar visserligen vad Vollsjö och Östraby kunde skryta med, nämligen spritbolag, men har bortsett från nämnda institution, att uppsett från avsaknaden av nämnda institution att uppvisa en hel del attributer på sin värdighet. Därtill förekommer det numera i första provinsial-läkarens ämbetsberättelse, vilket alltid är ett tecken på en viss betydenhet.             

                            Bjärsjölagårds slott (arkivbild 1920).
   Liksom så många andra har Bjärsjölagård järnvägen att tacka för sin tillkomst och är sålunda som samhälle betraktat av rätt ungt datum, även om man inte kan bortse ifrån, att kalkbrottet, i vilket kalken bröts i vida större utsträckning än i senare tid, i sin mån bidragit till samhällsbildningen. Med järnvägens tillkomst ökade platsen i betydenhet och blev centralorten för den kringläggande jordbrukarbygden. Här hämtade jordbrukarna gödning, utsäde och andra artiklar, varav jordbruket har behov, och härifrån distribuerades jordbrukets avsättningsprodukter. På så sätt blev järnvägen en mäktig hävstång till jordbrukets förkovran inom en icke ringa rayon. (rayon här inom räckhåll från centrum). Det rätt så ansenliga stationshuset och platsens hotell bära också i sin mån vittna om den kommerciella utvecklingen på platsen. Den ena affären har uppstått efter den andra och utan tvivel kan samhällets och ortens behov ur den synpunkten anses vara nog så väl tillgodosett. Sist i raden är att räkna en kooperativ affär, filial till Kooperativa affären i Hörby och ännu ett par affärer äro i väntan. 

(Tyvärr finns ingen bättre bild än tidningsbilden).
   Under senhösten ligger samhället och nejden i gråtung dager, vägar och gator blir mer eller mindre svåråtkomliga, men i sol och sommar finner man här ett trivsamt hörn av världen. Vidsträckta böljande fält omväxla med präktig bokskog och så synnerligen långt är det ej heller till Vombsjön. För att nu inte förglömma våren, som tidigt kommer till platsen. Vegetationen kring kalkbrottet är ett paradis för allsjöns sångfåglar med näktergalen som primus inter pares (Den främste bland likar). Sippor, violor och lökar bildar en underbar flossa matta. Under trädens gröna hängen möter våren i en version, mera betagande än kanske på någon annan plats i Skåne.
    Då är här gott att vara.
                  *
   Bjärsjölagårds stolthet kan med fog sägas vara dess frivilliga brandkår. Kåren har existerat i ungefär sex år. Under denna tid har kåren hunnit skaffa först motorspruta, därnäst brandautomobil och nu senast egen brandstation vilken uppförts i sommar. Verkligen bra marscherat, då man betänker, att medlen till allt detta till huvudsaklig "arbetats" ihop, d,v,s, genom anordnandet av fester och dyligt. Här kan man tala om brinnande intresse, om ock i överförd bemärkelse, med resultat, att brandväsendet på platsen står som ett föredömligt exempel för andra jämförliga och även större samhällen. I stationskarlsförman J. Stenberg har brandkåren en rivande och initiativkraftig chef, som nedlagt stor förtjänst om brandkåren och dess utveckling. V. brandchef är hr. C. Blomgren, som även med äran beträder posten. Men för övrigt kan sägas, att äran av brandkåren till betydlig del återfaller på föreningens aktiva och passiva medlemmar. Enbart det förhållandet, att den frivilliga brandkåren räknar bortåt hundratalet medlemmar talar högt och tydligt om det intresse, som är tillfinnandes för densamma.    
  Den nyuppförda brandstationen (arkivbild 1931)    Brandchef J. Stenberg
   De mesta av de hopbrakta medlen ha som nämnts erhållits genom festföreställningar, vilka alltid kunna påräkna allmänhetens välvilliga intresse. För dessas avhållande har man arrenderat en välbelägen plats intill samhället av byggmästare Roos för en årlig summa av 100 kr. I detta samband skall erkännandet givas, att man alltid sökt hålla sina tillställningar på hög nivå, vilket leder brandkåren till heder. Av kommunen åtnjuter brandkåren för innevarande år ett anslag av 700 kr., ett anslag som dock i fjor var 300 kr. större. Man får hoppas, att anslaget i fortsättningen skall komma upp i samma höjd som tidigare med tanke dels på det effektiva brandskydd som samhället och orten åtnjuter i brandkåren och dels de fördelar i form av sänkta brandpremier, som brandkårens tillblivelse medfört. Vidare åtnjuter brandkåren av Färs och Frosta brandstodsförening ett årligt anslag på 200 kr. Dessa anslag räcker givitvis inte synnerligen långt ifrån för brandväsendets ekonomisering, varför det vill till at ligga i selen för att skaffa det felande. Och det har man, som nämnts gjort så bra, att man i år kunnat dels uppföra egen brandstation och dels taga upp en djupbrunn invid densamma. Brandstationen, som är försedd med ett 18 m. högt slang torn har uppförts av byggmästare H. Roos Bjärsjölagård och har dragit en kostnad av omkring 4000 kr. Den strax intill befintliga djupbrunnen, som har vatten tillräckligt för motorsprutans gång i tre timmar, har dragit en kostnad av 1000 kr. Till brandstationen hör tomt på 600 kvm, vilken erhållits till ett pris av 35 öre pr kvm. Tar man så i betraktande, att motorsprutan dragit en kostnad av 3,800 kr. och brandbilen, vilken inköptes begagnad, 1,400 kr., så är det inte småsummor man lyckats få ihop. Men så är också målmedvetenhet och energi tillfinnandes inom denna brandkår såsom kanske inte någon annanstans.
   Under sin tillvaro har brandkåren vid upprepade tillfällen fått vara i elden. Många berömliga räddningsbragder har denna kunnat inregistrera och av dessa torde först vara att nämna räddningen av manbyggnaden på Elestorps gård i Öved, en räddning som inbragte densamma en gratifikation på 1000 kr., nog så välkommen för övrigt.
   Så nog har man rätt att vara stolt på det hållet.
                                      *

(Tyvärr finns ingen bättre bild än tidningsbilden).
   En fråga som länge legat i första planet, har varit badfrågan. När brandstationen skulle uppföras aktualiserades frågan och förslag framkom, att inreda en badanläggning i brandstationen. På grund av de penningknappa tiderna har man emellertid ej ansett sig kunna realisera planerna på anordnande av folkbad utan få de ligga till sig i avvaktan på bättre tider, som man får hoppas ej skola låta vänta på sig alltför länga.
                                                 *
   Idrotten får efter allt döma snart sin borg även i Bjärsjölagård. Tidigare har idrotten på platsen på grund av avsaknaden av lämplig idrottsplats inte gjort mycket väsen av sig och de som "kickat" boll ha, förmodligen till egen stor bedrövelse, inte fått med andra bollkickare dela äran av att hänga i tabellerna. Men nu har det ljusnat betydligt i det avseendet, sedan platsen numera framträder med egen idrottsplan. För att hjälpa idrottsföreningen till en plan bildades en ekonomisk förening, som inköpte ett område på c:a 8000 kvm., av vilket frivilliga brandkåren inköpte det tidigare området på c:a 600 kvm. för brandstationens uppförande. F.n. arbetas det på planen med schaktning och utfyllning, ett arbete som utföres på entreprenad för en summa av 1000 kr. Skuldsumman utgör c:a 3000 kr., som föreningen har att förränta och amortera, en nog så stor summa för en idrottsförening på inte större plats än Bjärsjölagård kan det tyckas, men besitter man samma målmedvetenhet och energi som inom den frivilliga brandkåren så klarar man nog problemet. Till sommaren kommer Bjärsjölagård på allvar med i leken och sen kan Löberöd, Hörby och övriga Skåne passa sig. Åtminstone gör man allt för att sparka sig fram sig fram här i livet. Och därtill har man givitvis endast att lyckönska den.
   Föreningens ordförande är hr. Herman Andersson.
                                        *

    Bjärsjölagård är lyckligt nog att inte äga någon arbetslöshetsfråga, ingen som nämnvärt trycker åtminstone. Säsongen vid kalkbrottet och kalkugnarna är visserligen slut och därmed är arbetskraften, c:a 10 man, permitterad för några månader. Men bortsett härifrån råder arbetslöshet endast i ett eller annat enstaka fall. Och det är man givetvis glad åt. Samhället synes också fortsätta på den inslagna vägen mot större utveckling, varom även nybyggnaderna bära vittne om. Det bygges både affärshus, av vilket ett större i närheten av stationen i det närmaste färdigt, och egna hem. Skolväsendet är gemensamt med Ö. Kärrstorp, med skolorna förlagda till sistnämnda plats och det tycker Bjärsjölagårdsbon inte precis är så rättfärdigt. Skolorna borde enligt hans oförgripliga mening ligga i Bjärsjölagård. Och det troliga är väl att samhällets pretentioner i nämnda avseende en gång komma att tillgodoses, förutsatt att stationssamhället fortsätter marschen framåt med samma takt som nu.
   Med yttervärlden står samhället i förbindelse förutom med järnväg med busslinje, närmare angivet linjen Sjöbo-Hörby. Den senare är vältrafikerad, upplyses det, och även trafiken på järnvägen har ökat betydligt i och med att motorvagn blivit insatt som komplement till tågen. Vagnen ifråga är utrustad med 2:ne bensinmotorer om 90 hkr. vardera, vilka förläna en mjuk och jämn gång åt densamma, och man menar, att det var ett gott grepp av järnvägen att sätta in densamma. Beträffande godstrafiken säges den vara ovanligt bra just nu, varöver järnvägen naturligtvis gläder sig i första hand, så hård konkurrens som man numera har att utstå från lastbilarnas sida.
   Tidens puls förnimmes sålunda nog så kraftigt på ort och ställe. Något sovande samhälle är man inte. Sovande är endast Törnrosa i skogens hov, men till våren slår hon upp sitt öga, väckt av sångfåglarnas tusenstämmiga kör. Och förnämligare kör finns inte i hela Skånes land, påstås det.

     Huck.