BJERSJÖLAGÅRD
Kärrstorps socken. Färs härad. Malmöhus län.
Leif Nyström, uppdaterad 2008-11-10 (Rättad ägare 2012-07-02)

Det historiska materialet nedan är från 1863. Det senast noterade årtalet i skriften är från 1854. Dokumentet skrevs när Adolf von Bülow var ägare till Bjärsjölagård.
Källan är
Skånska Herrgårdar 1852-1863 av G. Ljunggren och som har ställts till förfogande av Arthur Einarsson som under många år var inspektor på Bjärsjölagårds gård. Planschen, nedan, som det hänvisas till i texten.

  Beritzholm
l nordvestra delen af Färs härad ligger en liten, sjö, hvars plats man dock på kartan fåfängt söker och hvilken snart nog blir i verkligheten lika svår att finna.
Så obetydlig var dock icke denna sjö för fem århundrade sedan, då en välbefästad borg reste sig vid dess stränder.
Tvenne höga af menniskohand danade kullar ligga ännu utmed hvarandra vid sjöstranden; på den större stod fordom en aflångt fyrsidig slottsbyggnad och på den mindre en rund tornbyggnad.
En djup och bred vattengraf åtskiljde och omgaf dessa kullar som öppnade sig åt sjön. Åt landsidan skyddades borgen af ansenliga vallar, hvilka öppnade sig åt sydost, der troligen en vindbrygga förde öfver en, yttre vattengraf.
En ravelin ligger der straxt bredvid och på den höjde sig ett porttorn. Utanför ravelinen var åter en vattengraf. och utanför alla dessa verk synas ännu spår af glasiner.
Genom de djupa och vidsträckta moras, som åt landsidan omgåfvo borgen, förde en medelst stenfyllnad bildad körväg upp till slottet.
I en berättelse från 1624 säges, att jemte slottet funnits en ladugård samt en frukt- och humlehage.
(Ravelin = ett yttre ofta triangelformat (fläsch) eller halvcirkelformat  befästningsverk med syfte att splittra en anfallande styrka.)
(Glasin = Glacin = lågsluttande vall inåt vallgraven, yttre befästningsverket)
  Ringa äro numera spåren efter all denna härlighet. Sjön har genom en kanal för redan, längesedan blifvit sänkt och de gamla vattengrafvarne betäckas af en frodig gräsmatta. Ett nu pågående urtappningsarbete skall fullända verket.
Väldiga ekar omgifna af småskog, slå sina rötter i de gamla slottsruinerna, af hvilka endast här och der några fragmenter utaf grunden ännu synas ofvan jord; på tornkullen och på ravelinen angifva endast gräsmattans höjningar och sänkningen, hvarest grundvalarne till de fordna byggnaderna ännu dölja sig.
  När detta fäste blifvit uppfördt och hvarföre det blifvit förlagdt i denna aflägsna trakt, derom är man lika okunnig.
Första gången det i häfderna omtalas, der det då bär namnet Beritzsholm, är år 1363, då Holger Gregorsön af Widtsköfle och Tuve Galen af Näsbyholm på Lunds landsting gåfvo konung Waldemar Atterdag sköte på det gods som tillhörde Nils Truedsöns barn, Trued Nilssön, som kallas ”Haass,” samt Gregorius Nilssön, och hvilket gods utgjordes af hufudgården Beritzholm med stenhuset och 2 andra byar, Birith och Kæristhorp, och en vattenmölla och en väderqvarn, liggande i Birith
{Redan detta visar, att utg. af Scriptores Rer. Dan. har orätt i sin förmodan att Beritzholm är det nuvarande Bjersjöholm ty byarne Birith och Kaeristhorp äro tydligen Bjerröd och Kärrstorp; Bjersjöladugård är belägen i den förra under det att socken har sitt namn af den sednare.}
  Att döma deraf skulle Beritzholm möjligen hafva tillhört Hasse-slägten, innan det 1363 blef kronogods. År 1387 var en BYDELBACH (af en gammal tysk slägt) konungens befallningsman på Beritzholm.
Under hans tid inträffade ett bondupplopp i Färs härad, men han drog ut från slottet och, gjorde ett stort nederlag på bön­derna, som sökte försvara sig på Åsums kyrkogård.
Från år 1401 har man ett bref af Mogens Munk, att Beritzholm och Färs härad blifvit honom aflösta af drottning Margaretha för 900 lödig mark. Förmodligen har Munk innehaft slottet och häradet som pantelän.
  Christian II förpantade Beritzholm till OLOF JEPSON SPARRE till Svaneholm, och då denne dog, fick brodren MAURITZ SPARRE tillbyta sig "Byrithsholms" slott och Färs härad mot Laholms slott, hvilket han hade i pant för konungen långifva 500 Rhenska gyllen och 1500 mark danska penningar, förläningsbrefvet är dateradt S:t Knutsdag 1516.
År 1526 fick samme Mauritz Sparre konungens bref, bjudande att, emedan Beritzholm var illa befästadt och ej kunde försvaras, skulle det förläggas under Lindholms slott och birk samt alltsamman af Sparre under förläning innehafvas.
Under Svaneholm hafva vi anfört, att Maurits Sparre 1529 fick konungens gåfvobref på all den sten och timmer, som erhölles, då han fullgjorde konungens förut gifna befallning att nedbryta Beritzholms slott , och vi hafva uttryckt den förmodan att Sparre som 1530 flyttade Skurupsgården till den plats, der nu Svaneholm ligger, hade till den nya slottsbyggnaden tagit materialier från Beritzholm , hvilket sålunda skulle vid denna tid blifvit förstördt.
  Denna förmodan är dock icke grundad, åtminstone har Beritzholm fortfarande varit bortförlänadt. Efter Mauritz Sparres död uppkom 1539 en rättegång emellan hans son Jakob Sparre och hans måg Magnus Gyllenstjerna om de af den aflidne innehafda pantebrefven på Lindholms slott och birk samt på Beritzholm och Färs härad.
JAKOB SPARRE (se Svaneholm) fick lifstids förläning 1569 på Färs härad mot tjensteskyldighet. Beritzholms slott har troligen fortfarande liksom ända dittills varit förenadt med Färs härad i samma förläning.
  Jakob Sparre dog 1573, och enär PER BRAHE detta år blifvit förlänad med Färs härad, har han väl äfven innehaft Beritzholm. År 1579 innehades Färs härad och Beritzholms Slott af AXEL GYLLENSTJERNA till Ljungby, landsdomare i Skåne.
  Uti Skånska prostarnes "Beskrivelse over Skaane af år 1624 upptagen i Suhms "Samlinger," heter det, att Birridsholm, som skall hafva sitt namn af sin, byggningsherre Birring eller Birting har i 150 år varit från kronan i Mauritz Ibsens och hans son Jacob   Mouritzen Sparres tid, men kom till kronan igen i Axel Gyldenstierns tid.
Emedan Beritzholm icke upphört att vara kronogods, ligger ett misstag i denna uppgift; derest icke meningen skall vara, att det från att förut vara bortförpantadt, vid denna tid återgått till Kronan.
Dermed sammanstämmer den uppgift, att kring denna tid inkomsterna af Färs härad bestämdes som bidrag till landsdomarelönen. I ofvannämnda "Beskrivelse' heter det vidare: "Efterat slottet i Axel Gyldenstierns tid blev ödelagt, blev en Ladegaard opbygt ey langt derfra, som endnu, holdes i stand af Kongens Bönder, og hvorpaa staldes mange Öxen.
  Bjärsjöladugård
Här hafva vi då den första underrättelsen om det nuvarande Bjersjöladugård. Man finner nemligen häråt, att slottet blef förstördt och ladugården anlagd i sista fjerdedelen af 16:de seklet. Under Danska tiden hafva inkomsterna gått till landsdomarne. Vid provinsens afträdande har Beritsholm, tillfallit svenska kronan. År 1661 ålades bönderna i Färs härad att uppkasta en gärdesgård och gräfva ett djupt dike kring Bjäreds Djurhage; men de klagade, hos generalkommissionen och undandrogo sig arbetet.
I generalkommissionens protokoller säges Bjäreds djurgård vara en öfvermåttan härlighet med allahanda slags skog beväxt. År 1665 var denna djurgård för 60 dal. sm. öfverlåten åt öfverjägmästaren Stoislöf, som begärde förmedling emedan djurgården endast inbringade honom 40 lass hö.
  Enligt Hauswolff skall Bjersjöladugård mot slutet af seklet hafva blifvit privat egendom samt då innehafts af krigskammarrådet NICLAS, CRONACKER, omtalad vid Rönneholm.
Såsom öfverkommissarie vid Skånska generalguvernementet var Cronacker i tillfälle att bereda denna egendom åtskilliga förmåner, bland hvilka den icke är den minsta, att Bjersjöladugård fick så ovanligt lågt hemmantal; det utgör neml. blott ½ mantal. Cronacker, som var gift med Sara Maria Waxmuth från Holstein, dog 1699.
Bjersjöladugård tillföll hans måg, öfverstelöjtnant CHRISTIAN MAGNUS COYET, gift med Barbara Susanna Cronacker Coyet, omtalad vid Rönneholm, dog 1729.
Bjersjöladugård skall enligt samma Hauswolffs uppgift hafva öfvergått till sonen PETER JULIUS COYET, äfven vid Rönneholm omtalad. Men enligt en af aflidne kammarjunkare C. A. Coyet på Rönneholm oss meddelad uppgift, stödd på i Rönneholms arkiv befintligt dokument, har Peter Julius Coyet för 6000 daler tillhandlat sig Bjersjöladugård. Af hvem eller när han köpt uppgifves likväl icke. Möjligen har det varit af medarfvingarna. Men troligare synes, att Bjersjöladugård ännu är rusthåll, blifvit, i likhet med t. ex. Tunbyholm, öfverlåtit åt krigskammarrådet N. Cronacker med egande, rätt mot utgörande, af rustningen, samt att det på detta vilkor innehafts äfven af öfverstelöjtnant Coyet, och att först Peter Julius Coyet skatteköpt gården.
P. J. Coyet var född 1700, ingick i krigstjenst 1715, blef qvartermästare vid n. skånska kavalleriet 1716, kornett vid skånska ståndsdragonerna 1718, löjtnant vid Upplands tremännings infant. s. å., fick kaptens afsked 1719, erhöll sedan, hofjägarmästare titel och dog 1752. Han var gift med Brita Juliana Hammarberg. Af hans två efterlemnade söner tog HENRIK JULIUS COYET Bjersjöladugård på sin lott. Med sin hustru, Charlotta Wilhelmina Delwig, erhöll han ¼ af Jordberga (se vidare Jordberga) År 1754 blef han kornett vid södra skån. kavall.,, löjtnant 1758, ryttmästare vid adelsfanan 1764 och sedan major på Bjersjöladugård har han uppfört boningshusen samt en ladugårdslänga. Då hans ekonomi råkade på obestånd, sålde han Bjersjöladugård till sin yngre bror, J.G. Coyet; sjelf dog han i Malmö 1806.
Generallöjtnanten JOHAN GUSTAV COYET, omtalad vid Rönneholm, var gift, med Hedvig Hamilton af Hageby och dog 1803 på Rönneholm. Generallöjtnantens tredje son, ADOLF LUDVIG COYET, erhöll Bjersjöladugård. Född 1781, blef han kornett vid södra skån. kavall. 1795, löjtnant 1802, ryttmästare i arméen 1805 och erhöll majors afsked 1810; år 1806 blef han gift med friherrinnan Ulrica Catharina  Silfversköld. På Bjersjöladugård har han byggt södra flyglen. Hans affärers tillstånd tvingade honom 1820 att lemna landet och han dog 1814 i Köpenhamn i stor fattigdom.
  Bjersjöladugård såldes på utmätningsauktion och inropades af ryttmästaren MICHAEL EHRENBORG gift med Hedwig,Dücker. År 1837 sålde denne gården för 33,333 R:dr 16 sk. b:ko till sin son löjtnant HENRIC EHRENBORG gift med sin kusin, fröken Amalia I Ehrenborg.
Sedan denne egare undansålt en stor del af godset, öfverlät han återstoden 1841 i Juli mot 66,666 R:dr 16 sk. b:ko till kammarherren ADOLF AUGUST BERNHARD V. BÜLOW, nuvarande egaren.
Kammarherre v. Bülow leder sitt ursprung från en slägt, hvars anor gå långt tillbaka och af hvilken en gren var under, medeltiden bosatt I Sverige. Äfven från en sednare tid finner man Bülowar i vårt land, såsom Barthold Hartwig v. Bülow hvilken under Carl Gustafs polska krig så tappert försvarade fästningen Thorn, blef sedan generallöjtnant och vice guvernör i Skåne samt dog 1687 som viceguvernör i Ny-För-Pommern.
Denne v. Bülows bror är farfars farfars, far till nuvarande egaren. Slägten är ovanligt talrik. En i Berlin 1858 utkommen "Familien Buch der v. Bülow" upptager 287 lefvande manliga medlemmar af denna slägt och ensamt i Mecklenburg-Schwerin, slägtens förmodade stamland, finnas bland storhertigens 49 kammarherrar 10 med namnet v. Bülow.
v. Bülow är född 1814 på godset Camin, blef 1834 Mecklenburg‑Schwerinsk fanjunkare, 1836 kammarjunkare, öfverftyttade till Sverge 1811, tog afsked 1843 från sina Mecklenburgska befattningar, och blef 1846 Mecklenburg-Schwerinsk kammarherre. Han är sedan den 8 Mars 1848 gift med AMALIA WALLIS. Från Bjärsjöladugård har han undansålt en del hemman, men utvidgat och förbättrat jordbruket, högt uppdrifvit kalkbrytning och kalkbränning, uppfört flera ekonomibyggnader, äfvensom han var den förste, som 1842 införde den tyska tramptorfberedningen genom införskrifna Hannoveranare.
  Bjersjöladugård ligger några hundrade famnar nordvest om det gamla Beritzholm; det har ett täckt läge, omgifvet af park och trädgård, samt erbjuder en vidsträckt utsigt, öfver de, vackra, tätt bebyggda slätterna. Innan den nuvarande, åbyggnaden uppfördes, hade gården en hufvudbyggnad, en våning hög, med 2:ne envånings flyglar af korsverk, alla försedda med tegeltak.
År 1766 börjades uppförandet af de byggnader, hvilka vår planch utvisar. De bestå af en hufvudbyggnad med gaflar i söder och norr samt tvenne, flyglar, förbundna med den förra genom halfcirkelformiga smala korridorer, hvilka åt gårdsidan presentera sig som nakna murar, men åt trädgårdssidan hafva, med femsidiga fönster försedda, utsprång, såsom af planchen synes. Alla husen, äro tvåvåningar höga samt hafva rustiserade hörn och dörromfattningar; norra flyglen och hufvudbyggnaden hafva brutna tegeltak, södra har plåttak utan gafvelrösten.
Öfver ingången till hufvudbyggnaden är inmurad en kalksten med Coyetska och Delwigska vapnen samt inskriptionen: "Upbygdt af H. J. C. och C. W. D. åhr 1766;" öfver norra flygelns dörr står: "Upbygt, af A. C. och U.S. åhr 1777;" och öfver södra flyglens dörr står: "Upbygd af  A. C. och U. S. 1812."
  Ladugården låg 1765, liksom nu, vester om boningshusen och bestod af tre korsverksbyggnader med tegeltak. Den nuvarande ladugården består af trenne byggnader, som på tre sidor omsluta en gård, hvars fjerde eller östra sida intages af en låg mur. Vestra, som är loga, år ett grundmuradt gråstenshus, uppfördt 1776 af Henric Julius Coyet. Norra och södra längorna äro af korsverk och tegel med spåntak, den norra är byggd af nuvarande egaren; båda äro häststallar.
Bakom denna ladugård är en med murar omgifven bakgård, och bakom denna en nyanlagd köksträdgård. Utmed norra sidan af denna trädgård ligger en af nuv. egaren 1848 uppförd gråstenslada. Utmed nämnda trädgård går landsvägen, och på den andra sidan om denna samt sålunda söder om trädgården ligga ett 'mejeri af tegel, uppfördt 1847, samt tvenne grundmurade gråstenshus, uppförda 1848 af nuvarande ägaren, det ena fähus, det andra fårhus. Mejeriet och fähuset synas på planchen.
Till norra flyglen af boningshusen sluter sig mot norr en brygghusgård, uppförd 1848.
Nordvest om gården och något längre bort, än de redan omtalda byggnaderna, ligga ett kalkhus, en 1858 uppförd kalkugn samt tvenne torflador.
Inspektors- och stat-hus ligga vester om gården, och i norr tvenne grundmurade gråstenshus, af hvilka ett är källare.
Öster om gården ligga trädgård och park, och i den sednare befinner sig Bjersjöladugårds bekanta kalkbrott.
  Gårdens storlek 1765
År 1765 utgjordes gården af Bjerröds Ladugård ½ mtl, kronoindelt 2½ mtl uts. frälse och 5 1/6 mtl rusthåll, belägna i Kärrstorps, Brandsta, Östraby, Tolånga och Espinge socknar samt 14 torp.
En mjölqvarn, tillräklig skog och torfmåssar, kalkstensbrott, ett litet kalkbruk, en vacker trädgård, humlegård, fiske i insjön, god och tillräklig åker och äng i fyra instängda vångar. En beteshage hörde till gården.
  Gårdens storlek 1837
Då gården 1837 för 50,000 r:dr r:gt såldes till löjtnant Ehrenberg utgjordes godset af Kärrstorps s:n, Bjerröd n:o 1 mtl ½,  n:o 2 mtl 1/4, n:o 3 mtl 3/6, n:o 4 mtl 1/2, n:o 5 mtl 1/3, n:o 6 mtl 1/2, N:o 7 mtl 1/8, N:o 8 mtl 1/3, n:o 9 mtl 1/16,    Rönås n: 4 ä mtl 1/16,  Östraby s:n Brönslöf, n:O 5 mtl 1/4, n:o 7 mtl 1/4, n:o 9 mtl 1/4, n:o 10 mtl 1/8,
  Gårdens storlek 1843
Då 1843 gården såldes till v. Bülow för 100,000 r:dr r:gs, återstod af godset Bjerröd n:o 1 mtl 1/2, n:o 5 mtl 5/24, n:o 8 mtl 1/3, n:o 9 mtl 1/16, n:o  7 mtl 1/8 med vattenqvarn samt n:o 4 mtl 1/8.
  Gårdens storlek 18??
För närvarande utgöres gården af Bjersjöladugård 1/2 mtl kronoskatterusthåll och Bjerröd n:o 1 mtl 1/2, tillsammans upptagande 376 tunt. 15 kapl. åker, 245 tunl. 19 kapl. äng och skog, 22 tunl. 20 kapl. odlingsmark oc 140 tunl. 6 kapl. Torfmåssar; af detta skötes, under gården 340 tunl. 9 kapl. åker, 176 tunl. 20 kapl. äng samt all odlingsmarken och torfjorden; återstoden år fördelad emellan 3 större och 5 mindre torp.
Hela tunnlandtalet, inberäknat tomtjord m. m., är 797 tunnl. 45 kap.
Men dessutom höra ännu qvar till gården följande hemmansdelar, hvilka dock innan kort skola afyttras: Bjerröd n:o 1 mtl 1/8, n:o 3 mtl 1/128, n:o 4 mtl  1/16, n:o 5 mtl 1/12, n:o 6 mtl 1/32, n:o 8 mtl 1/48 (ett par af dessa halva blifvit tillköpta efter 1844), tillsammans utgörande 65 tunl.
  Spannmålsproduktion
År 1844 var spannemålsproduktionen 192 tunnor och år 1854, innan något af nuv. egaren blifvit frånsåldt, 2040 tunn., samt uppgår för närvarande till 1700 tunn. säd, sedan dock 125 tunl. blifvit frånsålda. Produktionen kan ökas till 2000 tunnor.
  Gårdens rikedomar
Gårdens herrligheter utgöras af kalkbrott med kalkugn, schäferi med 400 får samt omkring 400 tunn. skog till husbehof.
  Rusthåll (hålla häst och man för armen)
Rustningen utgöres till Skånska, dragonregementet med 4 häst (n:o 88) och andel i en annan (n:o 89).
 
  Referenser:  1. Se överst på sidan.