Artikel om Bjärsjölagård i Arbetet 1948-02-22
Leif Nyström, 2016-04-09
Avskrift av artikeln, bifogad som pdf, Klicka här.
(Kommentarer visas så här).
(Artikeln är publiserad söndagen den 22 februari den 62:a årgången, så då blir året 1948 där den 22 februari var en söndag).
     ÖVERGIVET KALKBROTT BLIR BADPLATS
  Bjärsjölagård har "gått i "stå"men väntar på industrier
Att ordna en trivsam badplats i ett nedlagt kalkbrott hör nog till de ovanligare projekten, men det är just vad man planerar i Östra Kärrstorps kommun, där stationssamhället Bjärsjölagård är avsett som huvudort i en blivande storkommun med över 5000 innevånare, och det är naturligt att man inför denna eventualitet rustar upp och vill realisera olika projekt. Vad man främst väntar och hoppas på i Bjärsjölagård är industrier, ty som det är nu råder stagnation, och samhället har blivit en boplats uteslutande för pensionärer och inflyttade äldre lantbrukare.

(JJ, d. 1952-10-09)
   Tidigare har Östra Kärrstorp haft ett kalkbruk, som sysselsatte ett 30-tal man, men detta nedlades definitivt 1940, huvudsakligen till följd av bränslebrist. Kvar står nu bara ruinerna av brännugnarna som på sistone t.o.m. länsats på järnskrotet. Fjärdingsman Frans Kjellström, vilken Arbetets utsände påträffar klivande bland ugnsruinerna, omtalar att tjuvarna bl.a. lagt sig till med ett 20-tal stor järnluckor, Nu fattas det bara att de långfingrade ränner iväg med teglet också, och bör kunna bli åtskilliga vagnslaster!
          Kalkbrottet både skridskobana och badplats
   Vår ciceron Bjärsjölagårds klockare-far, fanjunkare Arvid Norén är naturligtvis angelägen att visa oss kalkbrottet, som man tänker aptera till badplats. Detta ligger inte långt från Beritzholms slott, även kallat Bjärsjölagårds slott, vilket är något annat än det gamla befästa herresätet Beritzholm, som var känt redan på 1300-talet och innehafts av olika adelssläkter, av vilka nu bara vallgravarna återstår. Både godset och kalkbrottet äges av ryttmästare L. Hedbergs stärbhus. Kalkflötsen är av stor mäktighet och brottet sträcker sig i längdriktningen c:a 150 meter. De nästan lodräta väggarna sträcker sig på åtta meters höjd över vattnet, som på de djupaste ställena lodats till minst samma djup. Just nu håller några pojkar på att ordna till en skridskobana i kalkbrottet. På somrarna har de simkunniga en acceptabel badplats här - man har ju också nånting att hoppa ifrån - men för de mindre barnen duger inte kalkbrottet som det ligger nu. man planerar emellertid att lägga ut sandfyllning och vidta andra arrangemang för att ordna mera idealiska badmöjligheter för traktens befolkning
          Vatten och avlopp för 175.000 kr.
   I samband med badfrågan kan det nämnas att man just fått en generalplan för vatten- och avloppsfrågans ordnande i kommunen (Östra Kärrstorps kommun). Den har uppgjorts av Vattenbyggnadsbyrån i Malmö och upptar en kostnadssumma på 175.000 kr enligt 1939 års priser. Planen innefattar rörnät för vattenförsörjning och avlopp, inklusive ventiler, brandposter, brunnar m.m. för 90.000 kr samt vattenverk med mjukgöringsanläggning, lågreservoar, hydrofon och avloppsreningsverk för 85.000 kr., på vilket man får räkna kostnadsökning med 40%. Den årliga kostnaden skulle bli 1000 kr., fortfarande enligt förkrigspris. Vattenfrågan i samhället är någorlunda tillfredsställande, upplyser fanjunkare Norén, men avloppsförhållande lämnar mycket övrigt att önska. Naturligtvis kan man inte tänka att binda sig för stora projekt som de skissade utan får ta det i etapper.
          Storindustrier efterlyses!
   Bjärsjölagårds storsamhälle är ett trivsamt sådant med, som man tycker, stora utvecklingsmöjligheteter. Särskilt om Bjärsjölagård, som det föreslagits, blir centrum i den större kommunbildningen menar man att det borde kunna bil en ändring i den nuvarande stagnationen. Vad man mest saknar är större industrier. Det är förresten ganska märkligt att samhället blivit bortglömt av industriidkarna. Bjärsjölagård har utmärkta förbindelser åt olika håll, det ligger vid banan Ystad-Eslöv och är ändstation för järnvägen Dalby harlösa Bjärsjölagård, vartill kommer bussförbindelse med Hörby och Sjöbo. Bangården är synnerligen rymlig, och tillgången på tomtmark är god. Tidigare har tomtpriserna hållits på toppen men de har numera sjunkit. F.n. har kommunen 1180 invånare, men det finns plats för många fler, bara situationen på bostadsfronten ljusnar och man kan få industrier till orten.
   Något som man också saknar i Bjärsjölagård är samlingslokaler. Man har startat en Folkets-hus fond för att så småningom kunna bygga ett trivsamt Folkets hus för arbetarna, den nuvarande parken har inte mycket att bjuda, och därför är det angeläget att Folkets-hus fonden får allt stöd. ABF-biblioteket har t.v. inrymts i konditori Centrum, som välvilligt och utan ersättning upplåtit sina lokaler åt ortens föreningar. En livaktig idrottsförening med fotboll och pingpong på programmet aspirerar också på bättre lokalmöjligheter.
          Äldsta huset i Bjärsjölagård (Tullesbovägen 29)
   En snabbvisit i Bjärsjölagård kan lämpligen avslutas med ett besök i samhällets äldsta hus, det enda som ännu saknar elektrisk ljus. Det är en del av gården Bjerröd nr 6, som ägs av änkefru Johanna Jakobsson och brukas av svärsonen, lantbr. Emil Nilsson. Gården har tre längor och det är den i mitten som intresserar oss mest.
-- Det här huset är minst 200 år gammalt, säger fru Jakobsson, som trots sina 77 år är ovanligt pigg och språksam. Titta mans in! Och vi tittar in. Huset innehåller inte mindre än tre tvårumslägenheter, små rum överfyllda med gamla ting, allt sådant som gamla människor har svårt att skiljs ifrån. De väldiga bjälkarna i rummen vittnar om bastanta byggnadsmetoder.
   Fru Jakobsson är ledsen över att hon gjort sig av med de gammaldags "klinkadörrarna". Däremot har hon bevarat en av Åhlen & Holms bekanta oljefärga tavlor, där kung Oscars familj tronar i all sin glans.
   Det här 200-årshuset är nog så trivsamt, menar fru Jakobsson, och spökena har jag vant mig vid. När man som jag kommit ut och tjäna sitt bröd redan vid sju års ålder hinner man vänja sig vid mycket här i livet. Däri instämmer fru Jakobssons närmaste granne, fru Maria Olsson, en av arbetarrörelsens pionjärer på platsen och mor till arbetarkommunens ordförande, trafikbilägare Sigfrid Nilsson.
KIELL
Kommentarer till det 200-åriga huset, då byggt ca 1750.
Det finns flera noteringar av Bjärsjölagårdsbor, som bodde här på 1950-talet, att huset är byggt på 1750 talet. Byggtekniken tyder på att så är faller men då har huset flyttas från Bjärröds by till sin nuvarande plats någon gång efter Laga Skifte som för Bjärröd ägde rum 1830.
Området där huset ligger ägdes fram till ca 1841 av Ryttmästaren Christian Henrik Ehrenborg (slottsägaren). Det fanns då inga hus på detta område. Jägaren Anders Molin från Bjärsjölagård köpte området och flyttade hit i eget byggt hus 1841 innan Adolf Bülow köpte slottet/gården av Ehrenborg i juli 1941.
Klicka här. För att se ritning och fler data.
På tal om gamla hus fanns Tullesbovägen 26A, snett mitt emot nämnda hus, redan med på en karta från 1765, dock renoverat ett antal gånger sedan dess. Kvar, innan sista renoveringen genomfördes 2007, fanns den gamla stengrunden, norra väggen samt brunnen inomhus.
Bjärsjölagårdsvägen 10, delen närmast den gamla smedjan är kvar sedan 1765.
Slottet, huvudbyggnaden är ju byggt 1766 och används fortfarande. Delar av den västra längan på gården är byggd redan 1579.
Vi har ju kalkugnen i slottsträdgården, visserligen ingen bostad men den fanns med på en karta från 1718.